Martin Fransson är forskare vid Centrum för tjänsteforskning, Karlstad universitet, och doktor i företagsekonomi. Inom ramen för Den (ut)forskande staden medverkar han som följeforskare i hypoteslabbet Självstyrande team. Martins tidigare forskning har, bland annat, handlat om återprofessionalisering inom offentlig verksamhet, där han tillsammans med kollegan Johan Quist genomförde ett treårigt projekt om återprofessionalisering av två försöksverksamheter inom försäkringskassan. I en intervju berättar Martin om varför han valde att medverka i Självstyrande team, utmaningarna och möjligheterna som tillitsbaserad styrning och en ökad professionalism för med sig och vilka fördelar det finns för både akademi och offentlig sektor i att samarbeta med varandra.

Vad var det som fick dig att vilja medverka i hypoteslabbet självstyrande team?

– Först och främst forskningsbehovet. Vi har ett bekymmer inom svensk förvaltning där man under tiotals år jobbat mot en allt större detaljstyrning med strikt mätning och mycket kontroll, New public management (NPM) som det bekant kallas. Tillitsbaserad styrning, eller professionalism, går ut på att ge tillbaka lite av kontrollen till de anställda, så som tanken är att man ska göra i Självstyrande team.

Inom forskningen har vi mycket kunskap om vad professionalism är, vad fördelarna är, vad nackdelarna är m.m, likadant gällande New public management. Däremot vägen tillbaka från avprofessionalisering och NPM, tillbaka till en högre grad av tillitsstyrning och professionalism, den saknar vi kunskap om. Det är inte tidigare studerat i någon bred bemärkelse och där finns mycket att lära både i Sverige och i världen. Därför finns det anledning att fortsätta undersöka detta på olika sätt och jag ser Självstyrande team som ett intressant projekt för att göra det.

Baserat på din tidigare forskning om återprofessionalisering inom Försäkringskassan, vad skulle du säga utmaningarna är med att gå tillbaka till mer tillitsbaserad styrning? Och vad finns att vinna på det?

– Största utmaningen ligger i att göra sig av med förutfattade meningar gällande vad som är rätt sätt att leda eller styra en verksamhet på. Vi har under många år tillbaka lärt oss ett sätt att leda på som uppenbarligen lägger för stor vikt top-down tänkande och att göra saker ”by the book”. Lite som att, gör man saker på rätt sätt så är det bra, men sen kanske fokus försvinner lite på frågan om man gör rätt saker. Dom här föreställningarna om hur vi bör styra en organisation sitter djupt i medvetandet hos oss allihop då vi alla befinner oss i den här typen av system. Det är viktigt att komma ihåg att det tar tid att tänka annorlunda, dessutom så stöter man i det arbetet ofta på en omgivning som kanske inte tänker annorlunda, utan fortsätter reproducera de sätt som man gjort saker på tidigare.

Vinsterna ligger i att du kan få medarbetare som inte bara tar ansvar för att utföra sin arbetsuppgift som den är specificerad, utan medarbetare som är med och utvecklar både sin egna och hela organisationens verksamhet. Man får automatiskt till ett lärande kring hur man arbetar, varför man gör på ett visst sätt och vad det finns för evidens. Det drar också igång diskussioner kring hur man skulle kunna göra saker annorlunda och vad skulle det kunna leda till, på ett mycket mer spontant sätt än när det initierats från ledningen och ägs och drivs av densamma. Detta gör att implementering av förändringar går mycket lättare eftersom processen ägs och drivs tillsammans av medarbetarna, och deras expertis och kompetens kring verksamheten har legat till grund för de nya arbetssätten. Det är viktigt att betona att det fortfarande kommer att finnas en tydlig och ordnad process för hur nya lösningar tas fram, men drivkraften förskjuts neråt i organisationen, närmre medarbetarna, och fler beslut fattas i arbetslagen.

Vad finns det för fördelar för offentlig verksamhet och forskare/akademi i att samarbeta tillsammans? Och vad hoppas du att arbetet med Självstyrande team ska resultera i?

–  För forskarna och akademin ligger mycket av fördelarna i att man får tillgång till ”rummet där det händer” och kan vara på plats och samla in data, det skulle jag säga den främsta fördelen är ur ett akademiskt perspektiv. Fördelen för offentlig verksamhet ligger i att akademin har med sig mycket ackumulerad kunskap, från tidigare studier, projekt m.m, som går att återföra in i det man försöker göra. På så sätt kan man ta nytta av de lärdomar man gjort tidigare i andra sammanhang och undvika, för akademin, kända fallgropar.

Gällande vad jag hoppas arbetet med Självstyrande team ska resultera i så hoppas jag för Helsingborgs stads del att det ska leda till att det blir mer pang för pengarna. Att man får mer värde för varje skattekrona, att man får en verksamhet med en högre utvecklingstakt, och medarbetare som trivs bättre på jobbet till följd av en bättre arbetsmiljö där man känner att man har kontroll över situationen.

För min egen forsknings del så finns ett jättestort forskningsbehov i hur man tar sig mot ett större inslag av professionalism och bort från NPM. Antal studier är extremt få, så det finns all anledning till fortsatt forskning. Sen vad för specifika resultat vi kommer hitta i Självstyrande team vågar jag inte uttala mig om ännu, utan där för jag återkomma senare i processen.

Tack för din medverkan Martin.

– Tack själv.

Mer information om Martins tidigare projekt hittar du här