Datalabbet: Forskning och samarbete med Sara Leckner och Jonas Ledendal

Jonas Ledendal är doktor i handelsrätt och universitetslektor vid Institutionen för handelsrätt vid Ekonomihögskolan, Lunds Universitet. Sara Leckner är universitetslektor och docent i medieteknik vid Institutionen för datavetenskap och medieteknik, Malmö Universitet. Inom ramen för Den (ut)forskande staden medverkar de som följeforskare i Datalabbet. I labbet utgör dem ett team samtidigt som de arbetar med två olika inriktningar, tillsammans undersöker de frågor kring vad man rättsligt kan, och vad man praktiskt bör, göra kopplat till offentlig förvaltnings möjlighet att dela och använda invånarnas persondata för att skapa nya offentliga tjänster. I en intervju berättar de om varför de kom att medverka i labbet, hur det är att samarbeta forskare emellan när man kommer från olika forskningsfält, och vad man bör tänka på när det kommer till samarbete mellan akademi och praktik.

Jonas och Sara kommer visserligen från olika forskningsfält; Jonas tidigare forskning har i första hand fokuserat på IT-rätt och kretsat kring hur digitaliseringen av ekonomi och samhälle påverkar rätten, Saras tidigare forskning har främst behandlat digitalisering ur ett medieperspektiv, där hon på senare år kommit att forska kring användarnas attityder och beteenden kopplat till delning av personliga data. Men en gemensam nämnare går dock att finna i intresset för digitalisering och hur den digitala transformationen påverkar samhället och dess invånare, intresset för dessa frågor var också en stor anledning till varför de båda kom att ansluta sig till projektet.

– Kalle Pettersson som leder Datalabbet kontaktade mig och frågade om jag ville medverka och jag kände direkt att projektet lät otroligt spännande, och att det låg helt i linje med den forskning som jag gjort tidigare. Det finns väldigt många svåra och intressanta juridiska frågor att svara på när det kommer till att dela invånardata på kommunal nivå, jag kände att det här vill jag gärna vara med och gräva i. – Jonas Ledendal

– Jag fick frågan om jag ville vara med genom Jonas, som jag samarbetat med tidigare. Vi tänkte att utöver att undersöka den rättsliga aspekten av delning av invånardata så ligger det också en ganska viktig poäng i att undersöka det utifrån invånarnas perspektiv, vad för sorts data är man villig att dela med sig av som invånare? Tidigare så har jag tittat på liknande frågor fast ur ett nationellt perspektiv, men på kommunnivå har jag inte forskat tidigare så det känns väldigt spännande att få undersöka.

I sitt arbete med Datalabbet så arbetar Jonas och Sara med varsitt spår, Jonas undersöker de rättsliga möjligheterna för att på förvaltningsövergripande nivå dela invånardata inom Helsingborgs stad och Sara undersöker Helsingborgs stads invånares attityd och inställning till datadelning inom staden. Att forska kring de rättsliga och attitydmässiga förutsättningarna för datadelning på kommunal nivå är relativt sällsynt och för med sig speciella utmaningar, men också unika kunskapsmöjligheter.

– Ofta när man bedriver rättsvetenskaplig forskning eller när det görs statliga utredningar inför lagstiftning så är det ofta man lägger fokus på statlig nivå och statliga myndigheter, det finns en tendens att glömma bort den kommunala nivån. Den är inte riktigt lika enhetlig reglerad och det finns en högre grad av komplexitet, till exempel så kan det finnas viss specialreglering som gäller för vissa förvaltningar men inte för andra. Allt detta är sådant som gör det svårare att bedriva rättsvetenskaplig forskning på kommunal nivå, men det gör ju också utmaningen med att undersöka dessa frågor så mycket mer intressant och givande. – Jonas

– I Sverige är vi generellt sett ganska negativt inställda till datadelning, men i andra nationella studier har man sett att människor är mer positivt inställda till att statliga myndigheter samlar in och delar invånardata. Det ska bli spännande att se om det också gäller för kommuninvånarnas inställning till att kommunen delar data mellan förvaltningar. – Sara

Hur de bägge forskarna får svar på sina frågor skiljer sig ganska stort mellan de olika spåren, i Saras arbete så finns svaren hos invånarna, och det är enkäter och fokusgruppsintervjuer som gäller för att hitta dem, medan det för Jonas del blir mer av en teoretisk studie där granskning av lagstiftning och specialregleringar står i fokus.

– Dels blir det en enkät som åtminstone blir semi-representativ för Helsingborgs stad, där vi kommer undersöka hur invånarna ställer sig till förvaltningsövergripande datadelning, men sedan så kommer vi också att gå in på en djupare och mer specifik nivå med fokusgrupper. Så det blir både att titta lite på avstånd samt att få med de lite mer personliga resonemangen och aspekterna. I fokusgrupperna tänker vi presentera olika scenarion med exempeltjänster som skulle kunna tas fram om förvaltningarna kunde dela invånardata med varandra, och se hur invånarna ställer sig till detta. Allt beror lite på hur långt vi kommit med arbetet att ta fram de här prototyptjänsterna, även om tanken inte är att vi ska ta fram färdiga tjänster i labbet så är det ändå en förhoppning att vi kan ta fram några bra förutsättningar och prototyper. – Sara

– Jag tar reda på vad förvaltningarna och kommunen rättsligt får lov att göra gällande datadelning, så jag ser om det finns hinder i sekretesslagstiftningen eller om det finns hinder i dataskyddslagstiftningen som huvudsakligen styrs av GDPR. Men sedan finns det även speciallagstiftning för olika typer av förvaltningar och myndigheter, där vissa saker gäller vissa förvaltningar men inte andra. Men enkelt uttryckt är det mer av en traditionell rättsvetenskaplig studie. – Jonas

De två frågorna som utforskas, vad man kan göra kontra vad man bör göra, löper parallellt med varandra och är ur ett forskningsperspektiv relativt separerade från varandra. I arbetet med Datalabbet i övrigt har samarbete varit en central aspekt där Jonas och Sara dels samarbetat med varandra som forskare, men där man också samarbetat mellan akademi och praktik. Många samarbetspartners kan göra att ett projekt kanske inte kan gå i den takt man först tänkt, att koordinera och skapa samsyn tar tid. Samtidigt som detta är karakteristiskt för alla typer av samverkansprojekt så har det även varit ett mycket utvecklande och givande tillfälle för kunskapsdelning parter emellan.

– Det är lite klurigt helt enkelt, man måste ha med sig alla och ha en samsyn kring vart man ska börja och i vilken riktning man ska gå, och i det ligger en viss utmaning. Men det här är ju en klassisk aspekt av samverkansprojekt, att man tror att allt ska gå snabbare än vad det faktiskt gör. Men jag tror också det varit en utvecklande resa, att få med alla förvaltningar och tillsammans komma fram till de två exempelfrågorna som vi nu ska utforska, och det har hela tiden funnits en rimlig förväntan på vad vi ska få ut av det här projektet vilket jag tyckt varit väldigt positivt. – Sara

– Vi har medvetet sett till att bygga in en kunskapsöverföring i labbet, så att när vi har möten i projektgruppen så har vi även haft avrapporteringar och föredrag där vi delar med oss av den kunskap som vi tagit fram eller den som finns sedan tidigare. Men det går åt båda hållen, som forskare får man också en otroligt bra insikt i frågan om vart de praktiska problemen egentligen finns. Det kan vara lätt att som forskare bli väldigt teoretisk och hitta stora problem i teori som man kanske redan hittat lösningar på i praktiken, och vice versa så kan man upptäcka att saker som forskare inte identifierat som problem faktiskt är de största problemen för praktiken. – Jonas

Vid frågan om de har några tips och råd för framtida samarbeten mellan akademi och praktik så är tongångarna mycket positiva, för dem som forskare ger samarbetet en unik möjlighet till att besvara olika typer av forskningsfrågor, och man får chans att ta fram kunskap som kan tillgodogöras av Helsingborgs stad såväl som andra kommuner som vill göra liknande saker. Ett varningens finger står dock kvar gällande att beräkna för att det kommer ta tid att upprätta ett bra samarbete, och att kunna ta en mer agil och flexibel roll än vad man har i klassisk akademi är något man som forskare får vara beredd på.

– Jag tycker det har varit en väldigt positiv samverkansform, de personer som vi interagerat med har haft stor förståelse för vad forskning är och vad den spelar för roll, och vi har fått mycket frihet i hur vi velat designa vår del i projektet. Data som jag tittar på är ju väldigt färsk, attityder och beteenden kan ändras fort beroende på vad som händer i omvärlden, men genom det här projektet så hoppas jag ändå kunna bidra med en mer generell förståelse för invånarnas attityder till datadelning, vad som påverkar och spelar roll. – Sara

– Det finns en del rättsliga oklarheter kring om man får lov att förvaltningsövergripande dela data inom en kommun, så genom det här samarbetet hoppas jag kunna bidra med klarhet gällande rättsläget. Det gagnar ju inte bara Helsingborgs stad utan även andra kommuner som vill göra liknande saker. Men som sagt så får man vara medveten om att många samarbetspartners gör att det tar tid att få de organisatoriska bitarna på plats, och man får vara beredd på att diskutera mycket för att komma fram till något som är bra och relevant för alla medverkande. Sen tror jag att man som forskare får vara beredd på att jobba mer agilt när man samarbetar med praktiken, man får inte vara rädd för att avvika från sin ursprungliga forskningsplan, för att projektet utvecklas och förändras under tiden.

Resultaten av Jonas rättsliga undersökning, huruvida en kommun juridiskt kan dela invånares persondata mellan förvaltningar, och resultaten av Saras arbete kring huruvida en kommun, baserat på inställningen från dess invånare, bör använda sig av förvaltningsövergripande delning av persondata, kan du få svar på genom att fortsatt följa Datalabbets arbete.