Demensvänligt Helsingborg: Följeforskare Lisa och Yvonne

Lisa Ekstam är docent i arbetsterapi vid Institutionen för hälsovetenskaper, Yvonne Johansson är universitetslektor vid Socialhögskolan, båda vid Lunds universitet. Tillsammans utgör de ett team som följeforskare inom ramen för hypoteslabbet Demensvänligt Helsingborg. I en intervju får vi ta del av deras tankar; Varför de kom att ansluta sig till labbet, vad deras roll har varit och vad den kommer att vara, hur det är att som akademiker jobba tillsammans med praktiken och vad forskningen kan bidra med för kunskap i det samarbetet, samt hur arbetet i Demensvänligt Helsingborg knyter in i deras respektive forskningsfält.

Vad fick er att vilja ingå i projektet Demensvänligt Helsingborg?

  • Det som verkligen väckte mitt intresse var hur projektet ville ta sig an frågan om livskvalitet och delaktighet när man åldras, det låg väldigt mycket i linje med den forskning jag bedrivit tidigare. Min tidigare forskning har behandlat frågor inom äldreområdet, kognitiv nedsättning, meningsfulla aktiviteter, delaktighet i samhället, livskvalitet och så. Så när jag blev kontaktad om att ingå i projektet kände jag att få vara med och bidra till ett mer demensvänligt samhälle, det vore ju jättespännande att få vara med i. – Lisa
  • För min del var det i förstahand det deltagarbaserade arbetet och forskningen som intresserade mig, även att man vill använda den kunskap som forskningen genererar till både insikter och lärdomar men också till faktiska konkreta åtgärder och förändringar. Att man under arbetets gång implementerar den kunskapen som kommer fram tycker jag är ett väldigt intressant och roligt sätt att jobba på. Sen är jag precis som Lisa också intresserad av äldrefrågor, även om min tidigare forskning inte varit på precis det området så har jag en arbetsbakgrund inom äldreomsorg, så det tillhör definitivt mitt intresseområde. – Yvonne

Sedan de blev påkopplade i labbet i april 2020 har det varit fullt upp att göra. Tillsammans har Lisa och Yvonne tagit fram en forskningsplan för labbet och trots att de inte samarbetat med varandra tidigare kände de till varandras forskningsområden. Deras gemensamma intresse för deltagarbaserad forskning blev fort en hörnsten i forskningsplanen.

  • Vi bestämde oss ganska tidigt i processen om att vi skulle utgå ifrån en deltagarbaserad modell. Att vi ska försöka bli en grupp i projektet, inte att vi ska komma in utifrån för att forska på det arbete som redan görs, utan att alla medverkande i labbet ska forska tillsammans. – Lisa
  • I praktiken innebär det att vi involverat arbetsgruppen i att formulera forskningsfrågor, men också att vi ska involvera invånarna. Vi gör det genom att inventera kunskaps- och behovsläget, både bland målgruppen och deras anhöriga, men även bland politiker och allmänheten. – Yvonne

Genom att basera forskning och lösningar på den behovsbild som inventeringen ger, så ser projektet till att undvika att ett top-down perspektiv styr. Istället blir det en bottom-up process där de faktiska behoven hos målgruppen utgör grunden för fortsatt arbete. Ett forskningsprojekt i Norrköping har fungerat som inspiration för att identifiera metoder för detta.

  • I Norrköping har man använt just dialogmöten för att olika intressenter ska mötas och identifiera problem och möjliga lösningar tillsammans. Så det är inte så att en enskild aktör behöver ha alla svaren utan om man tar in flera perspektiv så kan man istället få fram oväntade innovativa lösningar på problemen. – Lisa

Samarbete mellan akademi och praktik medför alltid sina egna möjligheter och utmaningar, det praktiknära arbetet är något som Lisa anser positivt när det gäller att forskningsresultat ska komma till användning.

  • Att vara forskare handlar om att ta fram ny kunskap, men det är också otroligt viktigt att kunskapen används. När man forskar långt från praktiken kan det vara lättare att ha inställningen att man tar fram ny kunskap och sen är det upp till var och en att använda den, men i ett sådant här projekt blir det mycket mer fokus på implementeringen av forskningen på ett ganska direkt sätt. Sett från ett hållbarhetsperspektiv känns det som att forskningen får en högre grad av användbarhet när den gjorts med praktikens behov i åtanke. – Lisa

Att det finns olika logiker inom akademin kontra praktik är de flesta varse om, men det är inget som förhindrar ett givande och bra samarbete, snarare adderar det ytterligare ett sätt att lära tillsammans.

  • Det är jättespännande att komma nära praktiken och verkligen bedriva forskning tillsammans. Det är roligt och utmanande, vi har ju lite olika ingångar i akademi kontra praktik, i forskarvärlden har vi lite långsammare processer medan praktiken kanske är lite mer van vid action och snabba lösningar. Men vi löser det genom dialog och diskussion med varandra, det blir en av delarna i den deltagarbaserade processen. – Yvonne

Att få in lite av forskningsvärldens logik i praktikens arbete menar de båda forskarna är positivt. Genom att tillåta sig lite extra tid att stanna kvar i problemformuleringen kan man minska risken att välja första bästa lösning, och verkligen se till att det är rätt behov man försöker lösa och inte bara tron om ett behov. Att ha stöd från akademin kan också se till att man har med sig den kunskap man kommit fram till tidigare i andra sammanhang och man kan undvika att trampa i redan kända fallgropar.

  • Vi bidrar just till att man stannar upp och reflekterar och problematiserar, det är inte så att vi sitter inne med alla svaren, men genom att man stannar upp och verkligen frågar vad det faktiska problemet är så dyker många intressanta insikter upp. Det är även något som arbetsgruppen gett uppskattande uttryck för. – Yvonne
  • Vi har ju goda möjligheter för att se vad kunskapsläget är kring en fråga, och se hur vi i arbetet med labbet kan dra nytta av den och använda oss av andras erfarenheter. – Lisa

Men samarbete mellan akademi och praktik är inte bara förtjänstfullt för praktiken, både Lisa och Yvonne har förhoppningar om vad deras arbete med Demensvänligt Helsingborg kan bidra med till deras respektive forskningsfält.

  • Det vore jättehäftigt om man kunde bidra med metoder som fungerar för att inkludera och få personer med en demenssjukdom och deras anhöriga att känna sig mer delaktiga i samhället och kunna ha en högre livskvalitet, det är den verkliga kärnan. – Lisa
  • Jag håller med, dels metoder kring vad som fungerar och vad som inte fungerar. Men även att andra forskare kan bygga vidare och bli inspirerade av oss så som vi blev inspirerade av projektet i Norrköping. Sen kommer vi ju också att publicera resultaten från Demensvänligt Helsingborg i vetenskapliga artiklar så att det blir kunskap på flera olika nivåer. – Yvonne

Mer om Demensvänligt Helsingborg och det arbete som Lisa och Yvonne är med och utför hittar du här.